Man brukar säga att dagens bloggare är som de gamla grekerna, stressade, ständigt strövande efter nya ideér. Mycket skrivs men bara en bråkdel sticker ut och uppmärksammas. Jag har ofta kommit och gått i bloggvärlden. Jag älskar att skriva om sakerna som finns i mitt huvud men efter ett tag slutar jag, känner att dagens bloggande inte är något för mig. Detta ytliga, strävandet efter uppmärksamhet.

Jag ska försöka igen, denna gång med en annan synvinkel. Detta ser jag inte som en blogg, utan en tankesvägg. Ett långt ark om mina tankar och funderingar, åsikter och ideér, uplevelser och saker som enligt mig borde uppmärksammas i samhället.